De sju vägmärkena

1. Den längsta resan är resan inåt

”Den längsta resan är resan inåt”, skrev Dag Hammarskjöld, som hade rest över hela världen men inte nått vägs ände i sin inre resa.

Ibland talar människor om inre resor i betydelsen att finna sig, att försöka upptäcka vem man verkligen är. De resorna har en tendens att sluta i grubblerier och självupptagenhet.

Men en inre resa behöver inte handla om att sluta sig, grubbla över livets olösliga gåtor, eller tillfälligt söka avslappning för att sedan stressa vidare som vanligt. Det kan i stället handla om att få ihop det inre med det yttre, om att i vardagen bli mer öppen för den helhet som vi lever i.

Många deltagare beskriver att det paradoxalt nog är först när de släpper greppet om sig själva och vidgar blicken för andra människor och det större sammanhanget runtomkring som de når inre mognad. Det kan handla om att få perspektiv på konflikter och livshändelser. Eller om att i förtroendefulla samtal med andra också lära känna sig själv en smula mer.

Dag Hammarskjölds dagbok Vägmärken publicerades efter hans död 1961. Den innehåller korta reflektioner om hur han ständigt jobbade med sig själv och sin andliga styrka, som är ett av WHO:s sätt att beskriva hälsa. Kanske kan din egen vandring längs Dag Hammarskjöldleden inspirera till nya frågor och nya sätt att se på din hälsa. Vi önskar dig god resa!

2. Ödmjukheten inför blomman i trädgränsen öppnar vägen upp på fjället

 För Dag Hammarskjöld var ödmjukhet att leva i omsorg om andra men utan att störas av deras nyckfulla tankar om oss. Det är en svår uppgift. Skillnaden mellan att bry sig om andra och att bry sig om vad andra tycker och tänker om oss kan först tyckas hårfin, men nog är den vid närmare betraktelse enorm. Att bry sig om andra handlar om omsorg, om att minska sin egocentrering. Att bekymra sig om vad andra tänker om oss handlar om en självupptagen fixering vid andras omdömen.

Att bygga sin tillvaro på något så flyktigt som andras omdömen gör oss ytterst sårbara. Dag Hammarskjöld talar om att fästa sin tillit vid något större, om ett liv i lyhördhet och omsorg om andra men med bevarad integritet och inre lugn.

Det kan vara värt att då och då fråga sig: hur mycket bryr jag mig om andra och hur mycket bryr jag mig om andras omdömen?

3. Men från bortom fyller något mitt väsen med sitt ursprungs möjlighet

Ibland beskriver människor att de är så upptagna av att ”maximera” tillvaron att de knappt hinner uppleva den. Kanske är det hälsosammare att låta livet fylla oss än att försöka erövra det. Dag Hammarskjöld talade om att leva med en mottagande hållning, om att ständigt vara öppen för andra människor och det som är större än vi själva, som inte går att fånga eller äga, bara ta emot.

Det går att se hälsa som att ta emot och bära livet. Det blir då naturligt att hälsa också handlar om att vidga blicken för den helhet som vi ingår i. Kanske kan motionen bli mer lustfylld om den får handla om att uppleva det myllrande livet i skogen eller staden, om den får handla mer om vad vi upplever längs vägen än om att komma upp i tiotusen steg om dagen. Kanske kan vi lättare prioritera tiden och hantera stressen om vi reflekterar över vad som är väsentligt i ett större sammanhang.

Många frågor som väcks på verktyget handlar just om detta. Är jag lyhörd för det stora i den enkla vardagen? Är jag öppen för de människor jag möter?

4. Ödmjuk och stolt i tro: det är att leva detta att i Gud är jag intet men Gud är i mig

Det fjärde vägmärket har säkert vållat huvudbry för många fjällvandrare.

”Ödmjuk och stolt i tro: det är att leva detta att i Gud är jag intet men Gud är i mig.”

Vad menar han? Kanske att i det stora perspektivet är vi alla obetydliga. Men hur små vi än är, så ingår vi också i ett sammanhang.

Det är först när vi skiftar fokus från oss själva till verkligheten runtomkring som det blir möjligt att se oss själva som del i denna helhet, som han kallar Gud – och som många väljer att ge andra namn.

För Dag Hammarskjöld finns Gud inte på någon avskild ort utan träder fram i verkligheten, som det mest naturliga av allt. I stillheten vid morgonkaffet. I kvällsturen med hunden. I mötena med vänner. På det sättet blir hans tro personlig, den handlar om att ta emot och bära andra, och att själv bli buren i livets tunga stunder.

Vi har en möjlighet att bära andra efter vår förmåga – men vi behöver också själva ibland bli burna för att orka. Är det inte något att känna både stolthet och ödmjukhet inför?

Kanske tolkar du vägmärket på annat sätt?

5. Insatsen söker oss, inte vi insatsen. Därför är du den trogen, om du väntar, beredd. Och handlar – när du står inför kravet.

Att känna sig behövd, att kunna ”göra en insats” är viktigt för hälsan. Samtidigt finns en risk att energin tar slut om vi ständigt säger ja till alla möjligheter, alla tidsfördriv och alla som ropar efter oss.

Det är därför frågorna till oss själva kan bli så viktiga: Vad i livet är väsentligt och vad är oväsentligt? Vad av allt jag fyller min dag med är meningsfullt och vad följer mest med av gammal vana? Vad behöver jag säga nej till?

6. Livet har värde endast genom sitt innehåll – för andra

WHO talar om att hälsa utöver de rent fysiska mätvärdena också handlar om en andlig mognad för att hantera vardagens upp- och nergångar. Många människor närmar sig det genom mindfulness, meditation eller yoga. Men det finns också många som talar om hur dessa övningar ibland kan bli så inåtvända och så koncentrerade på den egna avslappningen och utvecklingen att de glömmer det som är det främsta tecknet på andlig mognad: att ge ett rum åt andra människor.

De kan beskriva hur den utbredda strävan att förverkliga sig själv kan bli frustrerande, rentav ohälsosam. Det är därför intressant att se hur många av de gamla visdomskällorna, de indiska Vedaböckerna, Bibeln, de kinesiska konfucianska klassikerna, och även sekulära existentiella böcker som handlar om att människor har missuppfattat frågan om förverkligande.

Förverkligar oss själva gör vi, enligt dessa källor, först då vi glömmer oss själva. Först när vi släpper det krampaktiga greppet om vår egen person och öppnar oss för andra människor och det större sammanhanget blir vi fullödiga. Vad tänker du själv om detta?

7. I din vind –. I ditt ljus –. Hur smått allt annat, hur små vi – och lyckliga i det som ensamt är stort

Vad är hälsa för dig? Hälsa kan till exempel vara att blodsockret är normalt och att pulsen är stabil. Eller att proteinerna byggs samman utan fel vid cellens kärna, att kroppen inte inflammeras.

För många handlar hälsa också om att bära livet, utifrån sina egna förutsättningar. Det ligger nära det som WHO kallar andlig styrka, en grundläggande tillit till någon eller något, som bär oss genom motgångar, sorg och sjukdom och hjälper oss hantera livet, och som de menar är en viktig del av hälsan.

En kvinna som använder verktyget berättade om de dagliga rutiner som hon utvecklat. ”En kvart varje morgon och varje kväll blundar jag, noterar det som pågår på avstånd, trafikbruset, människor som pratar, förflyttar mig i tanken till rummet där jag sitter, lyssnar kanske efter knäppningar i någon golvplanka, vinddraget genom fönstret.”

Hon beskrev hur hon sedan försökte vidga blicken till det stora runtomkring, som om hon lösgjorde sig från vardagsgrubblerierna, släppte taget och gick in i ett rum där hon själv inte var i centrum. Här kunde hon vila i en samhörighet med något större, som hon kallade för Gud men som andra kanske väljer att ge andra namn. Hon beskrev hur dessa korta rutiner hjälpte henne att i den stressiga vardagen bli en aning mer förlåtande mot både andra och sig själv.

För andra deltagare medför promenader i naturen, lek och sporter, eller musiken liknande erfarenheter.

Vad tänker du själv om detta? Vad av Vägmärkena kan du ta till dig i din vardag?